...

När jag äntligen är ensam hemma och får göra precis vad jag vill när jag vill precis som jag vill ha det sviker jag alla mina uttänkta planer och gör ingenting istället. Jag har inte lust att bjuda hem en massa människor, vilket hade varit det ultimata eftersom huset står till sitt förfogande, men jag njuter hellre av ensamheten och tar det helt lugnt...alldeles själv. 

Jag har feber och är lite allmänt dålig så det är någonting jag kan skylla på men ändå är det konstigt hur jag fungerar och agerar i olika situationer. Jag skulle inte vilja påstå att ensamvarg är en beskrivning som stämmer in på mig. Jag har alltid varit rädd för ensamheten och jag har även alltid trivts och sett till att vara där jag har haft människor omkring mig. Det är först nu på senare år som jag faktiskt tycker det är skönt att bara få ligga hemma, pyssla eller läsa en riktigt bra bok. Det dumma är bara att själva pysslandet oftast inte kommer längre än till ett tankestadium eftersom jag har svårt att sätta igång med sådana saker.

dom senaste dagarna har jag varit väldigt isolerad i mig själv, har inte orkat svara i telefon eller träffat någon. Jag vet inte varför men jag skyller på att jag inte har mått bra, det ligger åtminstone en del sanning i det. Mitt dåliga samvete växer i takt med att dagarna glider förbi och konsekvensen blir att ju längre jag låter bli att höra av mig och be om förlåtelse för mitt plötsliga break med världen, desto jobbigare blir det att göra det för att ringa upp en dag efter att ha blivit uppringd är långt mycket lättare än att sitta med tio nummer en vecka efter att dom en efter en lös upp min display och höll mig vaken med ett envist vibrerande. Jag Ska ta tag i det nu men jag har ingen lust. Ingen lust alls. 

En sak jag Måste göra är att fixa till en nyårsklänning för på nyår Ska jag ha kul med alla mina vänner och förhoppningsvis ska jag få flörta hejdlöst med någon som kommer att vara lika berusad som jag och alla andra. Det ska bli kul. klänningen består hittills av en svart tubtopklänning från indiska, väldigt enkel utan några som helst krusiduller. Tanken är att jag ska sy på ett guldskimrande typ över bröstet som sedan ska mynna i en stor rosett på ryggen, med hjälp av ett tjockt brund sidenband, ett smalare lite genomskinligt band och ett mönstrat tyg som går i guld och gräddvitt typ. Jag hoppas att det blir bra för jag har varken tid idéer för någonting annat. Det enda jag är lite rädd för är att klänningen ju är svart och bandet brunt, svart och brunt kanske inte går ihop särskilt bra!? Blir det panik vilket inte skulle förvåna mig en sekund eftersom det vanligtvis slutar så oavsett hur nöjd jag är med klädseln så får jag låna en klänning av en kompis istället. 

Mitt nyårslöfte... kanske man ska hålla för sig själv? det är lättare att uppfylla någonting utan att ha en mängd ögon stirrandes i nacken på en. det tycker i alla fall jag. Jag brukar inte vilja säga någonting alls förrän jag vet att det är något jag redan har klarat av.